Äntligen musik!
Sommaren 2019 var ett konsertår utan dess like och vi har ju varit bortskämda med mycket musik genom åren då både Kärleken och jag har var sin ganska aktiv husgud. Den sommaren åkte vi land och rike runt på två saftiga turnéer utan en tanke på att det alldeles plötsligt kunde tas ifrån oss.
I kallaste januari 2020 var vi i Göteborg för ett sorgligt farväl av Marie Fredriksson. Musiken vi bjöds på var vacker och kvällen var fint ordnad som minne av Marie. Just där och då visste vi inget om hur det skulle komma att bli och kunde njuta, minnas och sörja utan att tänka på det svarta moln som skulle sänka sig över världen. Strax därefter stängde världen ner och tanken på att samlas tillsammans för att njuta av musik har bara fått vara en avlägsen dröm.
Tills ikväll.
För ikväll fick vi samlas igen, med delar av samma gäng som avslutade sist. Det var Per Gessle som stod för fiolerna och med sig hade han sitt gäng av fantastiska musiker. Ikväll var det dock i varmaste juli med klarblå himmel och under glada omständigheter. Världen är ju inte åter till sitt forna jag ännu men när vi alla hjälptes åt genom att hålla avstånd, tvätta händerna och sitta på våra platser kunde vi nästan låtsas att allt var som vanligt en liten stund. Och det gick faktiskt att genomföra en trygg och säker spelning på självaste Solgården på Tylösandshotellet.
Per hade som han själv sa plockat russinen ur kakan och bjöd med sitt enturage på ljuvligt framförd musik till en publik som har törstat sedan sommaren 2019. Det var glatt och mysigt, intimt och väldigt känslosamt. Fler än en gång kom jag på mig själv med tårar i ögonen över lyckan att få vara där just nu. Att göra det jag gillar allra bäst med den jag älskar allra mest. Lyllos mig.
