När min kära vän L bodde i Stockholm tittade hon och älskade -inte längre så lilla- B ofta på Love actually när de hade filmkväll. Då mös de ihop sig i soffan och när jag var och hälsade på fick även jag plats. Då låg vi där i en hög i soffan och tittade och fnissade och oohade. Igår visades filmen på TV och Kärleken och jag tittade självklart, mest för att det inte fanns så mycket annat att se men även för att det är en fin film. Och lite julstämning gav den nog allt, men också en viss längtan efter det som varit och de fina långt borta.