På väg till jobbet är hastighetsbegränsningen 40 km/h nästan hela vägen, en fasansfull tråkig hastighet att hålla. Det går liksom för fort för att köra sakta men för sakta för att köra fort. Obekvämt för foten på gasen liksom. Dessutom är ju hastighetsmätaren i bilen gjord för att köra 50 km/h i stan. Den är ju extra markerad på 50 km/h. En liten liten bit strax innan jag är framme ändras den trista hastigheten från 40 km/h till 60 km/h. Det är fasligt stor skillnad på 40 och 60 och det är skönt att få trampa till lite grann på gasen innan det är dags att parkera och gå in och jobba.

Meeen....nästan varje morgon ligger det ett gäng bilar framför mig och nästan alltid missar (eller struntar) den första bilen att den tillåtna hastigheten ändras till 60 km/h vilket resulterar i att vi ändå pruttar fram i 40 km/h. Och gissa frustrationen som växer i mig. För varje dag som går blir jag lite mer irriterad och senast igår skrek jag åt bilen framför. Gaaaasa då!