Konserten. Var. Så. Fantastisk.
Till och med Kärleken som verkligen inte är nåt fan och mer var med för att vara snäll tyckte att det var riktigt bra.

Med tanke på att vi vanligtvis står längst fram vid scenen var våra platser på nionde raden på vänsterflanken inga toppenplatser men vi såg bra. Konserten inleddes i ett lugnt tempo och ett tag var jag lite rädd att det inte skulle bli bättre än så. Sittande konserter är inte min grej. En av sakerna som händer när man sitter så långt från scenen är att musiken liksom inte kommer ända in.

Detta märkte Kärleken som snabbt fick oss flickor att bege oss ner på golvet. Genast kände vi pulsen från scenen och snabbt kom vi in i de rätta takterna. Efter en ganska kort stund släpptes vi fram till scenkanten tillsammans med de övriga hängivna. Vi hamnade precis framför Uffe och trivdes fantastiskt bra. Stämningen av något utöver det vanliga och här gick det inte att klaga på att musiken inte nådde in. Här blev vi ett med musiken och fick utlopp för alla känslor som fanns.

Jag stod kvar tills jag kände att allt började snurra och när svimningen var nära flydde jag ur svetthögen längst fram. Och knappt hade jag hunnit upp till våra platser innan avslutningen kom och när Uffe mitt under snart kommer änglarna att landa vinkade upp publiken på scenen grämde jag mig nåt oerhört. Händelsen i sig var så himla häftigt och något ingen av oss någonsin varit med om. Det var en familjär stämning på scenen och för till exempel syster blev det här årets grej.

Det var den bästa starten på julen vi kunde önska oss och att krypa ner i sköna hotellsängar med mjuka lakan var det bästa avslutet på kvällen. Tack till samtliga inblandad