Igår när vi kom till poolen hade någon lagt ut ett par tofflor och ett linne på två av stolarna vid poolen. Självklart på de bästa två, de som står nära poolkanten och som har sol på sig hela dagen. 

 

Till en början valde vi därför två andra stolar men allt eftersom tiden gick flyttade Kärleken dit en stol till så att vi också fick ligga i solen. Timmarna gick men det kom aldrig någon, varken för att sola eller för att hämta tofflorna. Fortfarande var ju de två bästa stolarna ockuperade, de med sol allra allra längst. In i det sista liksom. 

 

När det hade gått fyra timmar började vi prata om att vi skulle flytta på grejerna till en annan stol, i skuggan och övade till och med lite på talet vi skulle hålla till toffelägaren när han kom och undrade varför hans grejer var flyttade. Och då, som från ingenstans hoppade det upp en man ur poolen och hämtade sina tofflor och förklarade att han hade lagt dem där i morse men sen glömt bort dem. Under hela dagen hade han och hans sällskap legat ca fyra meter bort i s k u g g a n!

Men slutet gott allting gott. Vi fick de sista timmarna i solen och idag var Kärleken uppe tidigt och bänkade oss på de bästa platserna. Just nu är det mest äldre personer på hotellet och de tycks trivas bäst i skuggan. Bra för oss!