I sann kulturell anda åkte vi även till Cu Chi tunnlarna innan vi lämnade Vietnam. Kärleken och jag var där första gången vi besökte Vietnam men valde att hänga med. Jag rekommenderar absolut ett besök vid tunnlarna, för att få lite kultur, historia och förståelse för vad som skett i landet.

 

Vi beställde en egen taxi som körde oss dit, väntade medan vi var där och sen körde oss hem när vi var klara. Han körde med taxameter (som stod still medan han väntade). Guider finns på plats, det är personer som arbetar där och erbjuder sina tjänster gratis, för att sprida kunskapen. Vi kunde även ha bokat egen taxi och guide som ett paket, men vi var för sent ute för det. Det hade blivit lite dyrare och frågan är om det hade varit bättre. Första gången vi var där åkte vi på guidad gruppetur med buss, då stannade vi på olika platser på vägen, stoppen syftar till att pressa turisthjärtan på pengar. Slugt och trist tycker vi och väljer därför att ordna sådant själva nuförtiden.  

 

Vi gick med en guide och fick berättat för oss hur det gick till när tunnlarna användes. Positivt med en guide är ju just det, att man får saker berättade för sig men jag tyckte att inlevelsen var rätt dålig. Det känns som att det finns så mycket mer att berätta...

 

Det är svårt att föreställa sig att ett krig har pågått precis där vi gick. All ångest,  rädsla och skräck som måste ha fyllt skogen. Bomber, skott, minor, hemliga gångar och ruskiga fällor. Usch. Men just därför tycker jag att det är viktigt att besöka dessa platser, för att få lite mer kunskap och information. Och för att mänskligheten kanske någon gång kan lära sig av historien.